Välkommen till lillhagabloggen!
Jag vill som förste skribent slå ett slag för att våga! Som Anne-Marie Körling skriver i sin blogg, att vi lärare måste komma ut! Komma ut som lärare. Eller som Karin Brånebäck, som skapar en Antielefantjante, eller som Mattias Olsson skriver i sitt första blogginlägg, inspirerad av Ingela Netz föreläsning på SETT:Vi måste släppa bilden av att läraren vet och kan allt. Vi har inte en aning om vad som väntar barnen i framtiden. Men det är svårt att vara snygg när man lär sig!Det är svårt att vara snygg när man lär sig. Om allt måste vara perfekt, och allt ska bli rätt och politiskt korrekt och dessutom snyggt förpackat och presenterat... kan det då vara så att man väljer att avstå? Jag vill slå ett slag för att det inte måste bli rätt och snyggt innan det delas med andra. Att vi, som finns under samma skolas tak, höjer det (slår hål i det?) och delar med oss och visar vad vi gör i skolans alla klassrum. Det är därför denna blogg kommit till. Delvis som ett projektarbete i kursen Entreprenöriellt lärande 7,5hp, men också för att vi tycker att den är en spännande arena där vi kan visa att vi hela tiden lär oss. Om vi ska bli en lärande organisation måste vi vara lärande människor. Och varför inte delge andra vilket lärande som sker?
Jag ska snart hålla i en liten del av kursen Entreprenöriellt lärande. Jag. Klart att jag har tvekat och undrat, att vad har väl jag att prata om som kan vara intressant för andra att lyssna på? Men jag ska göra det. Inte för att jag tror att jag är bäst, bättre än andra, utan för att jag vill våga. Jag tror stenhårt på att idéer föder idéer, och jag vet av egen erfarenhet (hm,hm) att en tanke aldrig är riktigt klar förrän den är tydligt formulerad!
Jag fick ett uppdrag att prata om relationell pedagogik (se sida med litteraturtips). Med detta i åtanke, har min hjärna (som gör allt för att hitta sammanhang) skapat sig den röda tråden att allt vi läst och hört under kursen egentligen bygger på relationer. Jag ska prata om den personliga läraren. Jag kan det. Jag känner för ämnet. Det är viktigt för mig. Jag ska prata om hur viktigt det är att skapa relationer i klassrummet. Olika typer av relationer. Relationer elever emellan, lärare och elever emellan, lärarens relation till ämnesinnehållet, och sen elevens. Om hur viktigt sam-varo med andra är för att vi ska kunna skapa vår självbild, och för att vi ska kunna sam-verka i olika arbeten och projekt. Jag ska prata om hur viktigt det är att skapa tydliga ramar i klassrummet så att det vi vill att eleverna ska lägga fokus på är tydligt och klart för alla. Detta ska jag koppla till hur jag tänker när jag bygger min planering med kompetensmål i fokus. (Men betyder det att jag själv måste kunna utföra det till fulländning först, eller att jag jobbar för att komma dit?)
För att samla mina tankar inför detta, och genom viss övertalning och en längtan att formulera de tankar som ligger bakom allt det jag utför i klassrummet tillsammans med elever så startade jag för några veckor sen en egen blogg. Jag uppmuntrar mina elever till att våga testa, visa fram vad de bär för kompetenser inom sig. Jag peppar dem att det finns ett "tillräckligt bra" och att de ska tro på att det de kan och gör räcker för att någon annan ska få titta på det. Det var då jag bestämde mig: Jag är en upptäcktsresande, en lärande människa. Jag kan fail-a, och jag kanske inte är ett dugg snygg när jag gör det, men jag har drömmar om vad jag vill uppnå med mina elever och mig själv. Det jag lär mig på min resa delar jag gärna med dig! Jag hoppas att du kommer göra detsamma.
Maria Sandqvist
(på uppdrag i kursen
Entreprenöriellt lärande)
Mitt blogginlägg om relationell pedagogik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar